Olika folk har av naturen olika seder. En Colonier kan identifieras på att han kommer att studera din hand, för att ur dess tatueringar läsa ditt cv (vilket är varför de bugar och håller varandras händer, innan någon kysser den andres); rauner bugar från midjan, utan att röra varandra, med ena handen vid ryggens dolk. En Dhossin kindkysser, och känns dessutom igen på sin tendens till hattbärande, även innomhus.
Alla dessa folks identiteter och lojaliteter känns dessutom igen på sina kläder. Colonier bär livré eller tabarder i sitt folks färger, dhossiners mode varierar med deras filosofi, ö, med mera, och rauners klädsel reglementeras av deras ätt, såsom påvisas i de heliga kasternas braecamer. etc.
Västerlänningar är inte lika lätta att identifiera. Innan man hittar tricket, vilket är att begära fram deras luta/harpa/fiddla. Varje enskild stam har sin modell, som varierar från tre strängar till trettio, och i form från plattbottnad med dold resonaslåda, till rundad. Instrumenten är dessutom ansedda för heliga, i det att ägandet av dem dokumenteras, och en ny ägare lär sig de tidigares historia. Vanligen vandrar de från hero till lärjunge, inom ett visst stamträd.
Kvietisterna är en daaktrogen reformationsrörelse med sin början i Camara; de är en av de stora reformiströrelserna, och grundades för ca 120 år sedan, av Alfons Lara, en poet och isviddshandelsman från Carzan, som på äldre dar studerade vid Calamana, vilkas doktriner lämant tydliga spår i tankeskolas strukturer.
När Lara nått förbi de akademiska grundnivåerna visade det sig att han hade talanger för jämförande teologi, och han avancerade snart till doktorsgrad, varefter han blev sänd som specialinkvisitor till Camara, för att (med sin erfarenhet av Raunisk kultur) bedöma om dessas variant av Daakkyrkan var hedniskt influerad, kättersk, eller rättfärdig inom ramen för de traditioner som Daakkyrkan erkänner.
Väl där drabbades han av en serie insikter, vilka kom ur observationen av det stilla själslivet bland Carmaras befolkning. Han sammanfattade dessa i ett långt teologiskt verk, som kallas "Gudavännsboken". Grundargumentet är att eftersom Daaks unika gudastatus kommer sig ur hans omniscience och förmåga att höra, hjälpa och stödjas av de troende, även utanför hans altares synhåll, så måste ceremonier inför dessa altare närmast vara att förneka Daaks storhet, eftersom man därmed reducerar honom till andra gudars nivå.
Från denna grundpremiss drogs Lara:s idéer vidare, och han konstaterade att Daak, baserat på hans skillnader mot demonerna, måste ha uppgått i, eller nått kontakt med, mundanas väv, vilket skulle ge grund för en panteism, eller i alla fall en panenteism, dvs. tanken på Daak som överlägsen, men omfattandes, hela världen, där världen i.s.f. skulle innehålla spår av Daaks närvaro.
Denna tanke i sin tur tog Lara vidare till en idé om varför Daaktrogna till skillnad från andra Religioners troende, kan nå gudomlig intervention utan heliga föremål. Det han stipulerade, var att den enda rimliga anledningen, var att Daak lagt ned delar av sitt väsen i människan, liksom demonen Mactah av traxstammarna lagt ned delar av sitt i dessa. I så fall, resonerade han, så borde människans samvete (hennes "inre ljus") innehålla Daaks röst, nedlagd. Detta skulle i så fall återknyta till de Cambriska grundvärderingarna, och förklara varför dessa hedniska idéer bibehållits i det Daaktrogna tankegodset.
Så långt var resonemanget relativt okontroversiellt - frågan om Panenteism contra den personliga identiteten i Daak är en klassisk debatt, som sällan tas på speciellt allvar utanför de allra mest akademiska grupperna av Udariter. Slutsatserna som Inkvisitör-doktor Lara drog, var däremot långt ifrån okontroversiella. Eftersom han formulerade och spred dem via tryckpressen, efter ett proformagodkännande av inkvisitionen i Carzan, så blev de dessutom snabbt spridda.
I tur och ordning påstod han att:
1. Daak har nedlagt i alla själar sitt väsen.
1.1 Det innebär att hans regler kommer att förändras när nya profeter uppträder.
1.2 Det enda sättet för en troende att nå sann frälsning, var genom att ge upp sin egenart och vilja, och helt uppgå i DAAK.
1.2.1 Därför skall den troende ge upp alla överdådigheter och distraktioner och sträva efter att utplåna sitt eget väsen, till förmån för att uppgå i Daak.
1.2.2 Det säkraste sättet att uppnå detta på, är genom att göra DAAK till en del av varje handling.
1.3 All metafysik och kunskapsutlärning bör sorteras efter de fyra
profeterna som hittills nått mundana. 1.4 Varje gång en ny profet nedstiger,
skall all kunskap omvärderas.
2. När detta tillsånd är uppnått, är inte synd möjligt.
2.1 När detta tillstånd är nått, är varje försök till undertryckande av den troendes impuls och mission, är ett undertryckande av DAAK:s vilja.
3. Alla kyrkans institutioner och bud upphör omedelbart att binda den som har hört DAAK:s vilja. 3.1. Allt ickeagerande fördömer den troende, och representerar deras val att vända sig ifrån DAAK.
4. Eftersom både män och kvinnor har samveten, och DAAK:s vilja uttrycks genom samvetet, och eftersom DAAK är en ande snarare än en köttslig man, är alla könsroller förkastliga såsom förhindrandes sann kärlek till DAAK.
5. Eftersom både ädling och bonde har samveten, och DAAK:s vilja uttrycks genom samvetet, så är alla legala och sociala rangdistinktioner förkastliga som varandes förhinder för ett sant uppgående i DAAK:s vilja.
5.1. Ur detta följer att oartighet är ett skändande av DAAK i en annan människa, samt att grymhet alltid är grymhet mot DAAK, vilket är en av de sju synderna.
5.2. Ur detta följer också att slaveri är ett skändande av DAAK i en annan människa.
5.2.1 Den vanligaste deltolkningen av detta, är att ickestöd till de behövande, är aggression mot DAAK själv.
5.3. Ur detta följer slutligen att både prålande och överdriven enkelhet är syndiga, eftersom de påpekar rangskillnader. En Kvietist bör inte bära kläder som är belagda med restriktioner, i den mån det är socialt möjligt att undvika.
6. All heder är livsnödvändig, eftersom den leder dig mot DAAK. Detta innebär att din inre storlek är en heder åt DAAK, men också att ditt beteende mot andra måste hedra dem som om de vore DAAK:s inkarnation. 6.1 Det innebär att alla dina interaktioner med människor, måste präglas av samma vördnad för sanningen, som om du stod inför DAAK själv.
7. Tecknet på otillräcklig anknytning till DAAK är ständigt självhat, och känsla av att livet är meningslöst.
7.1 Ingen form av syndaförlåtelse existerar som bringar dessa till daaks ljus. Endast inre lyssnande kan göra detta.
7.2 Råd därför dessa att agera i lyssnande och kärlek, och demonstrera genom ert egna exempel.
Eftersom en inkvisitors och teolgie doktors doktriner, godkända av en inkvisition, inledningsvis antogs vara okontroversiella, ingrep inte Inkvisitionen mot Kvietismen innan det var för sent. Laras efterföljare gjorde sig tidigt till religiösa ledare i staterna Alumara (vid Carzon Ofyri, i Ebhron) och Camara, och fick väldigt snabbt stöd av Thalamur, vars Racorier till och med började utbilda den nya sektens medlemmar. Detta ledde till slut till att man förbjöd Kvietismen, vilket orsakade ett ramaskri från Drunoc och österut, och antas vara en bidragande faktor till reformationen och de nya nationalkyrkorna.
Eftersom Kvietismen var förbjuden, organiserade man sig enligt inkvisitionens principer för operationer på fientligt område, efter studiegrader, där en student eller fullärd initieras i ett högre studium av ett råd bestående av fem högre medlemmar. Tidvis har Racorierna infiltrerat kvietiströrelsen, och använt den som slagträ i främmande länder.
Kvietist-schemat är unikt, så till vida att det fungerar på en pyramidbasis, där varje tidsenhet är en månad. En tredje gradens utbildad medlem skulle alltså studera Teologi, därefter spionage, därefter teologi, därefter spionage, därefter internpolitisk kontroll, utöver att ägna en halvtimme varje dag åt en blandning av alla de tidigare övningar man gjort.
1. Teologi. Studeras för att förstå DAAK:s vilja.
2. Vänlighet. Studier inkluderar också meditation, samhällsorganisation och praktiskt stöd till de svaga och strävande i den egna närheten.
3. Spionage. Studeras för att kunna försäkra sig om den egna gruppens säkerhet
4. Internpolitisk kontroll. Studeras för att kunna orsaka upplopp, förstå internpolitik och kunna manipulera en situation till de egna troendes fördel.
5. Ridderskap. Studeras för att utplåna distinktionerna mellan klasser. Inkluderar vapenövningar, etikett, spel och beteende, men också träning i att etablera bakhåll, läsa taktik och förstå chiffer.
6. Raunaskap. Studeras för att utplåna distinktionerna mellan klasser. Inkluderar boskapsskötsel, terrängritt, naturförståelse och vildmarksnära hantverk. Inkluderar också geografiska studier.
7. Sensorskap och ryktesförståelse. Studerandet av förbjuden kunskap, samt av dynamiken i kunskap. Praktiskt sett övas detta genom publicerande av satir och humoristiska pamfletter som hånar missälligheter i samhället och genom skratt försöker bryta ned människors vördnad för tempelbyggnader och prästerskap.
8. Ekonomi. Studeras för att utplåna könsskillnader. Ekonomi och handel och manipulation av dessa är i östra mundana kodat kvinnligt, och liksom kvinnorna blivt androgynt gudalika genom studiet av ridderskap och vildmark ovan, skall nu männen bli det genom studiet av ekonomin.
Därtill kommer de tre Racoriergraderna, som bara lärs ut till dem som anses ha talang för det.
9. Övervakning.
10. Kryptografi.
11. Livvaktsskolande.
Kvietisternas nuvarande beskyddare är drottning Ysabel av Carzan, själv Calamanautbildad. Hennes allierade i frågan är Juacim Deparx (en fd. tempelriddarledare och häxmästare), samt Susanne Scarron Niort (en sabrisk hovdam, som försöker vinna konungen för Kvietisterna), Mustanias Dreccus-Lara (ättling till storinkvisitorn/grundaren, en av favoritkonkubinerna i Camara), och Faule Salingunas (pedagog-filosof, vizir i Camara). Därtill kommer hennes allierade i form av Marguin Gault, usurpator av Alumaras tron.
kvietisternas symboler är ormen som äter sin egen svans, med en dubbelstjärna i mitten; det dubbla Daakkorset, och skölden genomborrad av ett svärd.
Olika grupper är olika ansedda, och även Kvietisterna har sin extremistgrupp. Dessa kallar sig Nicluderna, och drar runt landsbyggden i stora kommunistiska horder, och lever på vad de kan plundra till sig av gods tillhörigt vad de uppfattar som överhet. År 1512 inleddes en omfattande förföljelse av Nicluderna inom Thalamur, Camara, Rasalt och Nermada, men gruppen har överlevt, utöver att stora segment drog vidare in i Drunoc, resp. Österut till Consaber. Nicludernas tecken, ormen och svärdet, är med rätta fruktat överallt.
En gång i tiden fanns det en primod av Moncecal, kyrkoprovinsen för Camards floddal, med centrum i Domoc.
6 byar;
Domoc, en relativt rik by med 250 hushåll, centrerad kring en hamn, i vilken centralt ligger den gamla klosterruinen från Primoden av Moncecals palats.
Köpmannarådet besteånde av familjerna Autene Zerubia, Sadasian Talet, Sadaz Heba, Cern Ovese samt Crusimenar sig styra staden, till dess en ny ätteman är sänd från säkten Sadaz. Byn har tre stora hus/småslott, utöver klosterruinen: desa tillhör familjerna Zerubia, Heba och Ovese. Hamnen ägs formellt sett av familjen Ovese. Den totala listan på registreade familjer är Bonal, Staperi, Crusi, Heba, Talet, Olmece, Ovese, Zerubia, och Zoza. Domocs vapen är en stor vit delfin mellan två klot fesswise, med en stjärna i övre väsntra och nedre högra hörnet; bakgrundsfärgen är lila.
Familjen Autene Zerubia är besläktade med Collands urgamla kungaätt. De anser sig vara förmer än andra, och håller sig för sig själva i sitt slott. Rykten går om att de ägnar sig åt mörka ritualer.
Heba kontrollerar byns stora industri och handelshus. Det rör sig om en guldsmedja, med bågmakeri och vapentillverkning. Hus Heba kontrollerar tre små fartyg, varav för det mesta ett ligger i hamn. Ovese kontrollerar två. Därtill finns i byn ett apotek, en halvgod tandsmed, en bokbindare, ett tryckeri och en träsnidare. Den enda andra näringen står familjen Ovese för; dessa livnär sig på storskalig slavhandel.
Oveses ledande familj är en skrivare, som också misstänks för kätteri inom Kvietiströrelsen.
Steperi har två ansedda husshåll. Dels en storbondefamilj, dels en upptäcksresande.
Crusi kontrollerar utövre apoteket, också en häxa, som skyddas av straff, eftersom hon är gift med byns sheriff.
Familjen Heba kontrollerar inte bara handelshuset, utan också en pirat. Dessutom finns familjens svarta får, karriärspelaren olene.
Familjen Talet är jägare och jordägare, och av tradition buns skattmästare och domare. Domaren är en fin karl, som gått på Lotuniversitetet i Thalamur, och där lärt sig lite trolldom.
Olmera är det våldsamma hushållet. De består av en inkvisitor som pensionerat sig, och hans hord av legosoldatsungar.
Ovese är som sagt slavhandlare och ägarna till hamnen. De har också stadens prästämbete, och ärvde klostret när primoden drog sig undan. Deras är också bokbinderiet, samt byns sociala inrättning, en liten bordell driven av Xandrese Ovese.
Zonza är stadens mest respekterade familj, på grund av deras hederlighet. Trots att de har det traditionella ansvaret för skatteuppbörd, och dessutom är tandsmederna i apoteket och stadens byggare, är de fattiga.
Pestal, med 90 hushåll. Pestals vapen är rött, med två klot och två stjärnor, korsformigt uppställda, med kloten per pale.
Yverdon, med 220, och fem starka familjer.
Grentil, med 190 invånare, och fyra starka familjer. Desa har flaggan en gironni av 12 i blått och vitt.
Becelais med 110 hushåll, med flaggan en gyllne drake som äter en delfin, i guld, mot blått. 9 starka familjer.
Devecin 200 hushåll, med 8 starka familjer.
I de norra delaran av grevskapet har den mystiska kummelkulten sitt fäste. Dessa finns överallt, och har stor makt, om än mindre ekonomiska resurser.
Orcana *Ottoman-* Tsyme den djärve, hus Ricey. Son till den döde kejsar Ahlat VI, med Menille Giray, dotter till Hazzensighorden (n.gordion) ledare. Magus, diplomat, general.
Baghide *Randar Marcel Randarrianian*
Ysahan *Aricium(techposidealaneasrom)-
Acmenonoraklet.
Muhad *Ophir-
Ziu *Shanghai-
Jargica
Gordion *Sibirien-Bosphorus-
Lothien
Poctiz
Astcatiet *Faraoegypten-Manticore-Venedig*
Dressinren *
Camor *Huron-moundbuilder-picter-nubier* Cana Niger i norr, Vargtass i söder.
Nathelen *cypern- * Furst Casim, äldre bror till Mathruc Wolani, Mhim, exilfurste och dörrvakt till Jargien.
Karagien
Serem
Jargien *Kyrkostaten-Yhelteth-Saudi-Rom* Aborat-kejsare Antimilar St Udar de Jehor
Randa, bestående av Gordion, Lothien, Karagien, Serem & Genrio
Mazande, bestående av Tarkas, Ziu, nord-Ysahan och Ocrana.
Udarien, bestående av östra Jargien, Valduz, södra Drunoc och Taraisbergen i norra Cazim.
Cazim
Valduz Esmeralda "Taraïs" Vercen Esson av Valduz och Raunfurstarna (Eleonora, gift med raunfursten Hagan Jaktfåne, deras 11 barn;
m. Riddar Hagan den sköne, internationell hjälteriddare.
m. Ycen-rafn, schaman, yngre tvilling till riddar Hagan. Ytterst lojal mot fadern, och fungerar som den som styr horden i hans frånvaro. Roar sig ofta med teologisk debatt.
q. Richessa av Alarinn,
q. Maritibe av Dressinstammen (ingift m. deras kung, DOLL),
q. abedessan Alixe (tidigare tvångsgift m exkungen av monolien, flydde),
m. Ocenon av Xalus tillika prinsgemål av Serem - den lejonhieratade eller gyllenögde kallad. Känd som härförare och för att samla på västerländsk guldkonst från tiden Mazande-riket, som i Tarkas efterträdde Rad Camra. Tornerspelsledare.
m. Gaufrid "Geofrey Sabriskvän", prinsgemål och schackmästare av Cinticla, i monolien. Gift med Teolinde Namator, och hennes rådgivare i utrikesfrågor.
q. Mazhare (gammelcoloniskt, honoria), drottning av Alumbrien, gift både med Marguin Gault, och med Deshaun Tarastem
q. Ida Laspé, raunledarinna/riddare, känd för att arbeta med kraggsvärd som standardvapen, hållet i en hand tack vare ett specialhantag.
q. Janina, gift m. vicekung Merancul Randarrian av nordvästjargien. Djupt olyckligt äktenskap; Marencul är mest intresserad av att återta Gordion, och isolerar sig dessutom. Janina är mer eller mindre fängslad, till sin familjs stora förtret. I hemlighet förhandlar hon via Ocenon om ett omgifte, med Tsyme av Orcana, med målet att krossa Randarrianätten och ta Baghide.
m. Hans-Mårten glödhår, intrigmästare, lärd, brottare, jägare. Raun ut i fingerspetarna. Faderns favorit, som dock inte tros ärva något inom familjen. Tänkt att giftas bort med dottern till Anstir Tyldon, när hon blir gammal nog.
Drunoc * Rus-HRE-Frankien* Acala Gahallan III. (Peppin, borgmästarsläkten, 6:e konungen)
Drunociska gardet är ett av mundanas elitregementen. 500 Drunocier
med en väntelista om fem riddare per post. Gardet har tre uppgifter: 1)
att vara livvakter åt olika cirefaliska kurfustar, samt storfusten; 2)
Fungera som Drunoks lobby i det Cirefaliska Samväldet (veteranerna är
faliernas lobby i Drunoc); 3) Att tillhandahålla, leda och administrera
hyrda trupper i fält utanför Caserion. Dessutom har de inofficiellt
ansvar för statens politiska mord på egna medborgare, och för
sönderplundring av omrkingliggande länder.
Medlemmarna i Gardet blir ganska snabbt mycket lojala mot sina
cirefaliska mästare, som både utbildar dem, och gör dem med drunociska
mått mätt oerhört rika. För närvarande regeras regementet av Dunn Casen,
kallad korpfurstinnan, före detta älskarinna till konung Akala
Gahallan, och hennes son prins Garon Akala.
Dunn Casen skulle förmodligen ha blivit Drunocisk general om hon inte
hade sovit med kungen och gjort drottning Borthai till sin fiende. Som
det är tål raunerna i Drunoc henne illa, och hon har därför blivit
Akalas personliga representant hos ärkefurst Mhoraz Hzarn (för vilken
hon tjänstgör som general). Dunn är känd som en skicklig och aggressiv
strateg, och en god kämpe personligen. Hon har problemet (eller den
kulturella tillgången) att hon lätt råkar i bärsärkaraseri, vilket gör
henne till en medelmåttig taktiker. Om hon inte hade varit så rasande
vältränad med vapnen, skulle detta problem förmodligen också ha drivit
henne till oskickligt personligt stridande, men även i hennes mest
aggressiva raseri agerar hon korrekt med sina händer.
Hennes son prins Garon är en ovanlig individ, i det att han är en
tänkande Drunocier. Förklaringen ligger i att hans mor har låtit honom
växa upp vid det Anglienska hovet i Rasalt, och i Monolien, där han
bland annat studerat vid universitet och tagit flera examaina. Han
tjänstgör för närvarande som resande diplomat för Gahallan, och som
mästare för Drunociska Gardets informationsinhämntning. På grund av sin
skicklighet med svärdet, är han respekterad inom orden, trots sin
omanliga ovana att tänka; hans fars erkännande av honom som prins bidrar
med viss säkerhet till detta, även om han står efter alla äkta barn
till Akala i successionsordningen.
Ordens sigill är ett modifierat klöverbladskors, där bollarna skiljts
från korset. Klöverbladskorset är st. Miclas symbol, som från början
bars på hans lans, där bollarna utgjorde pommelarna på de furstar han
besegrade under korståget mot Colonans västra ände. Skiljandet av
bollarna från korsstammen representerar skiljandet av de Drunociska
riddarna från det egna hemlandet. Vanligtvis representeras korset i vitt
mot lila för medlemmarna, respektive mot svart för de väntande.
Ordensdräkten är en svartgul läderkyller, som bärs ovanpå eventuell
rustning för att ge illusionen av osårbarhet. På denna bärs ordenskorset
över hjärtat. Till Kyllret kommer en cyclas som överrock, vilken
markeras med ordenstecknet som en normal tabard, dvs. vänster bröst,
höger axel, och mellan skulderbladen. Cyclasen är reglementerad i
ordensfärgerna.
De 5000 väntande kallas vanligen "den drunociska akademin", av
lätt ironiska cirefalier. Dessa tenderar att vara bland Samväldets minst
intellektuella och mest rumlande gäster. Deras träning består i
praktisk politisk intrig, supande, slagsmål, duellerande och tre timmars
undervisning om dagen av gardets officerare. Den första timmen är
strid, den andra strategi, den tredje någon kunskap som anses
gentlemannaaktig. För undervisningen betalar "akademins" medlemmar ett
hutlöst pris, och de har därför alltid behov av pengar, något som
används flitigt av Samväldets köpmän, aristokrater och skurkar.
Thentama är namnet på en kvasimilitär lönnmördarenhet som enligt
legenderna tjänar Yongurlas furstar. De arbetar i första hand med
gifter, men även brutalare metoder när det efterfrågas. Enheten arbetar
aldrig med korta kontrakt, utan tar sig ofta upp till ett halvår på sig
att mörda sina offer, även om de alltid erbjuder sig att förhindra ett
visst händelseförlopp under sin kontraktsperiod.
Enligt legenderna, tränas medlemmar av Thentama på samma sätt som Dhossinska Marataim,
dvs. de fångas eller anmäls frivilliga av sina föräldrar när de är i
början av tonåren, och det börjar bli dags för dem att resa ut som
lärlingar, varefter de drogas, hjärntvettas, och utbildas i nästan sju
år. Vanligen arbetar Thentamas medlemmar som kurirer, soldater, eller
jurister på dagtid, och de kontaktas genom kontakt med Arizstammens
militärförbandsledare (vilka i sin tur kontaktas av Thentama-kårens
medlemmar på månads eller kvartalsbasis för nya kontrakt).
Thentama bildades när medlemmar av Ariz-stammen från
regnskogskusten i väster fusionerades med Traxlegosoldater som kastades
ut från Jargien, i samman med reningen. De reintigrerar sina medlemmar i
samhället genom Ariz-stammens institutioner, och är en bidragande orsak
till denna stams styrka i Yongurla, och också en orsak till
Ariz-stammens relativt kosmopolitiska tolerans för ickezhaner.