Olika folk har av naturen olika seder. En Colonier kan identifieras på att han kommer att studera din hand, för att ur dess tatueringar läsa ditt cv (vilket är varför de bugar och håller varandras händer, innan någon kysser den andres); rauner bugar från midjan, utan att röra varandra, med ena handen vid ryggens dolk. En Dhossin kindkysser, och känns dessutom igen på sin tendens till hattbärande, även innomhus.
Alla dessa folks identiteter och lojaliteter känns dessutom igen på sina kläder. Colonier bär livré eller tabarder i sitt folks färger, dhossiners mode varierar med deras filosofi, ö, med mera, och rauners klädsel reglementeras av deras ätt, såsom påvisas i de heliga kasternas braecamer. etc.
Västerlänningar är inte lika lätta att identifiera. Innan man hittar tricket, vilket är att begära fram deras luta/harpa/fiddla. Varje enskild stam har sin modell, som varierar från tre strängar till trettio, och i form från plattbottnad med dold resonaslåda, till rundad. Instrumenten är dessutom ansedda för heliga, i det att ägandet av dem dokumenteras, och en ny ägare lär sig de tidigares historia. Vanligen vandrar de från hero till lärjunge, inom ett visst stamträd.
Kvietisterna är en daaktrogen reformationsrörelse med sin början i Camara; de är en av de stora reformiströrelserna, och grundades för ca 120 år sedan, av Alfons Lara, en poet och isviddshandelsman från Carzan, som på äldre dar studerade vid Calamana, vilkas doktriner lämant tydliga spår i tankeskolas strukturer.
När Lara nått förbi de akademiska grundnivåerna visade det sig att han hade talanger för jämförande teologi, och han avancerade snart till doktorsgrad, varefter han blev sänd som specialinkvisitor till Camara, för att (med sin erfarenhet av Raunisk kultur) bedöma om dessas variant av Daakkyrkan var hedniskt influerad, kättersk, eller rättfärdig inom ramen för de traditioner som Daakkyrkan erkänner.
Väl där drabbades han av en serie insikter, vilka kom ur observationen av det stilla själslivet bland Carmaras befolkning. Han sammanfattade dessa i ett långt teologiskt verk, som kallas "Gudavännsboken". Grundargumentet är att eftersom Daaks unika gudastatus kommer sig ur hans omniscience och förmåga att höra, hjälpa och stödjas av de troende, även utanför hans altares synhåll, så måste ceremonier inför dessa altare närmast vara att förneka Daaks storhet, eftersom man därmed reducerar honom till andra gudars nivå.
Från denna grundpremiss drogs Lara:s idéer vidare, och han konstaterade att Daak, baserat på hans skillnader mot demonerna, måste ha uppgått i, eller nått kontakt med, mundanas väv, vilket skulle ge grund för en panteism, eller i alla fall en panenteism, dvs. tanken på Daak som överlägsen, men omfattandes, hela världen, där världen i.s.f. skulle innehålla spår av Daaks närvaro.
Denna tanke i sin tur tog Lara vidare till en idé om varför Daaktrogna till skillnad från andra Religioners troende, kan nå gudomlig intervention utan heliga föremål. Det han stipulerade, var att den enda rimliga anledningen, var att Daak lagt ned delar av sitt väsen i människan, liksom demonen Mactah av traxstammarna lagt ned delar av sitt i dessa. I så fall, resonerade han, så borde människans samvete (hennes "inre ljus") innehålla Daaks röst, nedlagd. Detta skulle i så fall återknyta till de Cambriska grundvärderingarna, och förklara varför dessa hedniska idéer bibehållits i det Daaktrogna tankegodset.
Så långt var resonemanget relativt okontroversiellt - frågan om Panenteism contra den personliga identiteten i Daak är en klassisk debatt, som sällan tas på speciellt allvar utanför de allra mest akademiska grupperna av Udariter. Slutsatserna som Inkvisitör-doktor Lara drog, var däremot långt ifrån okontroversiella. Eftersom han formulerade och spred dem via tryckpressen, efter ett proformagodkännande av inkvisitionen i Carzan, så blev de dessutom snabbt spridda.
I tur och ordning påstod han att:
1. Daak har nedlagt i alla själar sitt väsen.
1.1 Det innebär att hans regler kommer att förändras när nya profeter uppträder.
1.2 Det enda sättet för en troende att nå sann frälsning, var genom att ge upp sin egenart och vilja, och helt uppgå i DAAK.
1.2.1 Därför skall den troende ge upp alla överdådigheter och distraktioner och sträva efter att utplåna sitt eget väsen, till förmån för att uppgå i Daak.
1.2.2 Det säkraste sättet att uppnå detta på, är genom att göra DAAK till en del av varje handling.
1.3 All metafysik och kunskapsutlärning bör sorteras efter de fyra
profeterna som hittills nått mundana. 1.4 Varje gång en ny profet nedstiger,
skall all kunskap omvärderas.
2. När detta tillsånd är uppnått, är inte synd möjligt.
2.1 När detta tillstånd är nått, är varje försök till undertryckande av den troendes impuls och mission, är ett undertryckande av DAAK:s vilja.
3. Alla kyrkans institutioner och bud upphör omedelbart att binda den som har hört DAAK:s vilja. 3.1. Allt ickeagerande fördömer den troende, och representerar deras val att vända sig ifrån DAAK.
4. Eftersom både män och kvinnor har samveten, och DAAK:s vilja uttrycks genom samvetet, och eftersom DAAK är en ande snarare än en köttslig man, är alla könsroller förkastliga såsom förhindrandes sann kärlek till DAAK.
5. Eftersom både ädling och bonde har samveten, och DAAK:s vilja uttrycks genom samvetet, så är alla legala och sociala rangdistinktioner förkastliga som varandes förhinder för ett sant uppgående i DAAK:s vilja.
5.1. Ur detta följer att oartighet är ett skändande av DAAK i en annan människa, samt att grymhet alltid är grymhet mot DAAK, vilket är en av de sju synderna.
5.2. Ur detta följer också att slaveri är ett skändande av DAAK i en annan människa.
5.2.1 Den vanligaste deltolkningen av detta, är att ickestöd till de behövande, är aggression mot DAAK själv.
5.3. Ur detta följer slutligen att både prålande och överdriven enkelhet är syndiga, eftersom de påpekar rangskillnader. En Kvietist bör inte bära kläder som är belagda med restriktioner, i den mån det är socialt möjligt att undvika.
6. All heder är livsnödvändig, eftersom den leder dig mot DAAK. Detta innebär att din inre storlek är en heder åt DAAK, men också att ditt beteende mot andra måste hedra dem som om de vore DAAK:s inkarnation. 6.1 Det innebär att alla dina interaktioner med människor, måste präglas av samma vördnad för sanningen, som om du stod inför DAAK själv.
7. Tecknet på otillräcklig anknytning till DAAK är ständigt självhat, och känsla av att livet är meningslöst.
7.1 Ingen form av syndaförlåtelse existerar som bringar dessa till daaks ljus. Endast inre lyssnande kan göra detta.
7.2 Råd därför dessa att agera i lyssnande och kärlek, och demonstrera genom ert egna exempel.
Eftersom en inkvisitors och teolgie doktors doktriner, godkända av en inkvisition, inledningsvis antogs vara okontroversiella, ingrep inte Inkvisitionen mot Kvietismen innan det var för sent. Laras efterföljare gjorde sig tidigt till religiösa ledare i staterna Alumara (vid Carzon Ofyri, i Ebhron) och Camara, och fick väldigt snabbt stöd av Thalamur, vars Racorier till och med började utbilda den nya sektens medlemmar. Detta ledde till slut till att man förbjöd Kvietismen, vilket orsakade ett ramaskri från Drunoc och österut, och antas vara en bidragande faktor till reformationen och de nya nationalkyrkorna.
Eftersom Kvietismen var förbjuden, organiserade man sig enligt inkvisitionens principer för operationer på fientligt område, efter studiegrader, där en student eller fullärd initieras i ett högre studium av ett råd bestående av fem högre medlemmar. Tidvis har Racorierna infiltrerat kvietiströrelsen, och använt den som slagträ i främmande länder.
Kvietist-schemat är unikt, så till vida att det fungerar på en pyramidbasis, där varje tidsenhet är en månad. En tredje gradens utbildad medlem skulle alltså studera Teologi, därefter spionage, därefter teologi, därefter spionage, därefter internpolitisk kontroll, utöver att ägna en halvtimme varje dag åt en blandning av alla de tidigare övningar man gjort.
1. Teologi. Studeras för att förstå DAAK:s vilja.
2. Vänlighet. Studier inkluderar också meditation, samhällsorganisation och praktiskt stöd till de svaga och strävande i den egna närheten.
3. Spionage. Studeras för att kunna försäkra sig om den egna gruppens säkerhet
4. Internpolitisk kontroll. Studeras för att kunna orsaka upplopp, förstå internpolitik och kunna manipulera en situation till de egna troendes fördel.
5. Ridderskap. Studeras för att utplåna distinktionerna mellan klasser. Inkluderar vapenövningar, etikett, spel och beteende, men också träning i att etablera bakhåll, läsa taktik och förstå chiffer.
6. Raunaskap. Studeras för att utplåna distinktionerna mellan klasser. Inkluderar boskapsskötsel, terrängritt, naturförståelse och vildmarksnära hantverk. Inkluderar också geografiska studier.
7. Sensorskap och ryktesförståelse. Studerandet av förbjuden kunskap, samt av dynamiken i kunskap. Praktiskt sett övas detta genom publicerande av satir och humoristiska pamfletter som hånar missälligheter i samhället och genom skratt försöker bryta ned människors vördnad för tempelbyggnader och prästerskap.
8. Ekonomi. Studeras för att utplåna könsskillnader. Ekonomi och handel och manipulation av dessa är i östra mundana kodat kvinnligt, och liksom kvinnorna blivt androgynt gudalika genom studiet av ridderskap och vildmark ovan, skall nu männen bli det genom studiet av ekonomin.
Därtill kommer de tre Racoriergraderna, som bara lärs ut till dem som anses ha talang för det.
9. Övervakning.
10. Kryptografi.
11. Livvaktsskolande.
Kvietisternas nuvarande beskyddare är drottning Ysabel av Carzan, själv Calamanautbildad. Hennes allierade i frågan är Juacim Deparx (en fd. tempelriddarledare och häxmästare), samt Susanne Scarron Niort (en sabrisk hovdam, som försöker vinna konungen för Kvietisterna), Mustanias Dreccus-Lara (ättling till storinkvisitorn/grundaren, en av favoritkonkubinerna i Camara), och Faule Salingunas (pedagog-filosof, vizir i Camara). Därtill kommer hennes allierade i form av Marguin Gault, usurpator av Alumaras tron.
kvietisternas symboler är ormen som äter sin egen svans, med en dubbelstjärna i mitten; det dubbla Daakkorset, och skölden genomborrad av ett svärd.
Olika grupper är olika ansedda, och även Kvietisterna har sin extremistgrupp. Dessa kallar sig Nicluderna, och drar runt landsbyggden i stora kommunistiska horder, och lever på vad de kan plundra till sig av gods tillhörigt vad de uppfattar som överhet. År 1512 inleddes en omfattande förföljelse av Nicluderna inom Thalamur, Camara, Rasalt och Nermada, men gruppen har överlevt, utöver att stora segment drog vidare in i Drunoc, resp. Österut till Consaber. Nicludernas tecken, ormen och svärdet, är med rätta fruktat överallt.
En gång i tiden fanns det en primod av Moncecal, kyrkoprovinsen för Camards floddal, med centrum i Domoc.
6 byar;
Domoc, en relativt rik by med 250 hushåll, centrerad kring en hamn, i vilken centralt ligger den gamla klosterruinen från Primoden av Moncecals palats.
Köpmannarådet besteånde av familjerna Autene Zerubia, Sadasian Talet, Sadaz Heba, Cern Ovese samt Crusimenar sig styra staden, till dess en ny ätteman är sänd från säkten Sadaz. Byn har tre stora hus/småslott, utöver klosterruinen: desa tillhör familjerna Zerubia, Heba och Ovese. Hamnen ägs formellt sett av familjen Ovese. Den totala listan på registreade familjer är Bonal, Staperi, Crusi, Heba, Talet, Olmece, Ovese, Zerubia, och Zoza. Domocs vapen är en stor vit delfin mellan två klot fesswise, med en stjärna i övre väsntra och nedre högra hörnet; bakgrundsfärgen är lila.
Familjen Autene Zerubia är besläktade med Collands urgamla kungaätt. De anser sig vara förmer än andra, och håller sig för sig själva i sitt slott. Rykten går om att de ägnar sig åt mörka ritualer.
Heba kontrollerar byns stora industri och handelshus. Det rör sig om en guldsmedja, med bågmakeri och vapentillverkning. Hus Heba kontrollerar tre små fartyg, varav för det mesta ett ligger i hamn. Ovese kontrollerar två. Därtill finns i byn ett apotek, en halvgod tandsmed, en bokbindare, ett tryckeri och en träsnidare. Den enda andra näringen står familjen Ovese för; dessa livnär sig på storskalig slavhandel.
Oveses ledande familj är en skrivare, som också misstänks för kätteri inom Kvietiströrelsen.
Steperi har två ansedda husshåll. Dels en storbondefamilj, dels en upptäcksresande.
Crusi kontrollerar utövre apoteket, också en häxa, som skyddas av straff, eftersom hon är gift med byns sheriff.
Familjen Heba kontrollerar inte bara handelshuset, utan också en pirat. Dessutom finns familjens svarta får, karriärspelaren olene.
Familjen Talet är jägare och jordägare, och av tradition buns skattmästare och domare. Domaren är en fin karl, som gått på Lotuniversitetet i Thalamur, och där lärt sig lite trolldom.
Olmera är det våldsamma hushållet. De består av en inkvisitor som pensionerat sig, och hans hord av legosoldatsungar.
Ovese är som sagt slavhandlare och ägarna till hamnen. De har också stadens prästämbete, och ärvde klostret när primoden drog sig undan. Deras är också bokbinderiet, samt byns sociala inrättning, en liten bordell driven av Xandrese Ovese.
Zonza är stadens mest respekterade familj, på grund av deras hederlighet. Trots att de har det traditionella ansvaret för skatteuppbörd, och dessutom är tandsmederna i apoteket och stadens byggare, är de fattiga.
Pestal, med 90 hushåll. Pestals vapen är rött, med två klot och två stjärnor, korsformigt uppställda, med kloten per pale.
Yverdon, med 220, och fem starka familjer.
Grentil, med 190 invånare, och fyra starka familjer. Desa har flaggan en gironni av 12 i blått och vitt.
Becelais med 110 hushåll, med flaggan en gyllne drake som äter en delfin, i guld, mot blått. 9 starka familjer.
Devecin 200 hushåll, med 8 starka familjer.
I de norra delaran av grevskapet har den mystiska kummelkulten sitt fäste. Dessa finns överallt, och har stor makt, om än mindre ekonomiska resurser.
Orcana *Ottoman-* Tsyme den djärve, hus Ricey. Son till den döde kejsar Ahlat VI, med Menille Giray, dotter till Hazzensighorden (n.gordion) ledare. Magus, diplomat, general.
Baghide *Randar Marcel Randarrianian*
Ysahan *Aricium(techposidealaneasrom)-
Acmenonoraklet.
Muhad *Ophir-
Ziu *Shanghai-
Jargica
Gordion *Sibirien-Bosphorus-
Lothien
Poctiz
Astcatiet *Faraoegypten-Manticore-Venedig*
Dressinren *
Camor *Huron-moundbuilder-picter-nubier* Cana Niger i norr, Vargtass i söder.
Nathelen *cypern- * Furst Casim, äldre bror till Mathruc Wolani, Mhim, exilfurste och dörrvakt till Jargien.
Karagien
Serem
Jargien *Kyrkostaten-Yhelteth-Saudi-Rom* Aborat-kejsare Antimilar St Udar de Jehor
Randa, bestående av Gordion, Lothien, Karagien, Serem & Genrio
Mazande, bestående av Tarkas, Ziu, nord-Ysahan och Ocrana.
Udarien, bestående av östra Jargien, Valduz, södra Drunoc och Taraisbergen i norra Cazim.
Cazim
Valduz Esmeralda "Taraïs" Vercen Esson av Valduz och Raunfurstarna (Eleonora, gift med raunfursten Hagan Jaktfåne, deras 11 barn;
m. Riddar Hagan den sköne, internationell hjälteriddare.
m. Ycen-rafn, schaman, yngre tvilling till riddar Hagan. Ytterst lojal mot fadern, och fungerar som den som styr horden i hans frånvaro. Roar sig ofta med teologisk debatt.
q. Richessa av Alarinn,
q. Maritibe av Dressinstammen (ingift m. deras kung, DOLL),
q. abedessan Alixe (tidigare tvångsgift m exkungen av monolien, flydde),
m. Ocenon av Xalus tillika prinsgemål av Serem - den lejonhieratade eller gyllenögde kallad. Känd som härförare och för att samla på västerländsk guldkonst från tiden Mazande-riket, som i Tarkas efterträdde Rad Camra. Tornerspelsledare.
m. Gaufrid "Geofrey Sabriskvän", prinsgemål och schackmästare av Cinticla, i monolien. Gift med Teolinde Namator, och hennes rådgivare i utrikesfrågor.
q. Mazhare (gammelcoloniskt, honoria), drottning av Alumbrien, gift både med Marguin Gault, och med Deshaun Tarastem
q. Ida Laspé, raunledarinna/riddare, känd för att arbeta med kraggsvärd som standardvapen, hållet i en hand tack vare ett specialhantag.
q. Janina, gift m. vicekung Merancul Randarrian av nordvästjargien. Djupt olyckligt äktenskap; Marencul är mest intresserad av att återta Gordion, och isolerar sig dessutom. Janina är mer eller mindre fängslad, till sin familjs stora förtret. I hemlighet förhandlar hon via Ocenon om ett omgifte, med Tsyme av Orcana, med målet att krossa Randarrianätten och ta Baghide.
m. Hans-Mårten glödhår, intrigmästare, lärd, brottare, jägare. Raun ut i fingerspetarna. Faderns favorit, som dock inte tros ärva något inom familjen. Tänkt att giftas bort med dottern till Anstir Tyldon, när hon blir gammal nog.
Drunoc * Rus-HRE-Frankien* Acala Gahallan III. (Peppin, borgmästarsläkten, 6:e konungen)
Drunociska gardet är ett av mundanas elitregementen. 500 Drunocier
med en väntelista om fem riddare per post. Gardet har tre uppgifter: 1)
att vara livvakter åt olika cirefaliska kurfustar, samt storfusten; 2)
Fungera som Drunoks lobby i det Cirefaliska Samväldet (veteranerna är
faliernas lobby i Drunoc); 3) Att tillhandahålla, leda och administrera
hyrda trupper i fält utanför Caserion. Dessutom har de inofficiellt
ansvar för statens politiska mord på egna medborgare, och för
sönderplundring av omrkingliggande länder.
Medlemmarna i Gardet blir ganska snabbt mycket lojala mot sina
cirefaliska mästare, som både utbildar dem, och gör dem med drunociska
mått mätt oerhört rika. För närvarande regeras regementet av Dunn Casen,
kallad korpfurstinnan, före detta älskarinna till konung Akala
Gahallan, och hennes son prins Garon Akala.
Dunn Casen skulle förmodligen ha blivit Drunocisk general om hon inte
hade sovit med kungen och gjort drottning Borthai till sin fiende. Som
det är tål raunerna i Drunoc henne illa, och hon har därför blivit
Akalas personliga representant hos ärkefurst Mhoraz Hzarn (för vilken
hon tjänstgör som general). Dunn är känd som en skicklig och aggressiv
strateg, och en god kämpe personligen. Hon har problemet (eller den
kulturella tillgången) att hon lätt råkar i bärsärkaraseri, vilket gör
henne till en medelmåttig taktiker. Om hon inte hade varit så rasande
vältränad med vapnen, skulle detta problem förmodligen också ha drivit
henne till oskickligt personligt stridande, men även i hennes mest
aggressiva raseri agerar hon korrekt med sina händer.
Hennes son prins Garon är en ovanlig individ, i det att han är en
tänkande Drunocier. Förklaringen ligger i att hans mor har låtit honom
växa upp vid det Anglienska hovet i Rasalt, och i Monolien, där han
bland annat studerat vid universitet och tagit flera examaina. Han
tjänstgör för närvarande som resande diplomat för Gahallan, och som
mästare för Drunociska Gardets informationsinhämntning. På grund av sin
skicklighet med svärdet, är han respekterad inom orden, trots sin
omanliga ovana att tänka; hans fars erkännande av honom som prins bidrar
med viss säkerhet till detta, även om han står efter alla äkta barn
till Akala i successionsordningen.
Ordens sigill är ett modifierat klöverbladskors, där bollarna skiljts
från korset. Klöverbladskorset är st. Miclas symbol, som från början
bars på hans lans, där bollarna utgjorde pommelarna på de furstar han
besegrade under korståget mot Colonans västra ände. Skiljandet av
bollarna från korsstammen representerar skiljandet av de Drunociska
riddarna från det egna hemlandet. Vanligtvis representeras korset i vitt
mot lila för medlemmarna, respektive mot svart för de väntande.
Ordensdräkten är en svartgul läderkyller, som bärs ovanpå eventuell
rustning för att ge illusionen av osårbarhet. På denna bärs ordenskorset
över hjärtat. Till Kyllret kommer en cyclas som överrock, vilken
markeras med ordenstecknet som en normal tabard, dvs. vänster bröst,
höger axel, och mellan skulderbladen. Cyclasen är reglementerad i
ordensfärgerna.
De 5000 väntande kallas vanligen "den drunociska akademin", av
lätt ironiska cirefalier. Dessa tenderar att vara bland Samväldets minst
intellektuella och mest rumlande gäster. Deras träning består i
praktisk politisk intrig, supande, slagsmål, duellerande och tre timmars
undervisning om dagen av gardets officerare. Den första timmen är
strid, den andra strategi, den tredje någon kunskap som anses
gentlemannaaktig. För undervisningen betalar "akademins" medlemmar ett
hutlöst pris, och de har därför alltid behov av pengar, något som
används flitigt av Samväldets köpmän, aristokrater och skurkar.
Thentama är namnet på en kvasimilitär lönnmördarenhet som enligt
legenderna tjänar Yongurlas furstar. De arbetar i första hand med
gifter, men även brutalare metoder när det efterfrågas. Enheten arbetar
aldrig med korta kontrakt, utan tar sig ofta upp till ett halvår på sig
att mörda sina offer, även om de alltid erbjuder sig att förhindra ett
visst händelseförlopp under sin kontraktsperiod.
Enligt legenderna, tränas medlemmar av Thentama på samma sätt som Dhossinska Marataim,
dvs. de fångas eller anmäls frivilliga av sina föräldrar när de är i
början av tonåren, och det börjar bli dags för dem att resa ut som
lärlingar, varefter de drogas, hjärntvettas, och utbildas i nästan sju
år. Vanligen arbetar Thentamas medlemmar som kurirer, soldater, eller
jurister på dagtid, och de kontaktas genom kontakt med Arizstammens
militärförbandsledare (vilka i sin tur kontaktas av Thentama-kårens
medlemmar på månads eller kvartalsbasis för nya kontrakt).
Thentama bildades när medlemmar av Ariz-stammen från
regnskogskusten i väster fusionerades med Traxlegosoldater som kastades
ut från Jargien, i samman med reningen. De reintigrerar sina medlemmar i
samhället genom Ariz-stammens institutioner, och är en bidragande orsak
till denna stams styrka i Yongurla, och också en orsak till
Ariz-stammens relativt kosmopolitiska tolerans för ickezhaner.
Tacalorrs sydligaste provins är mundanas centrum för mysterieforskare. Här finns statyn av det stora lejonet, Al-Haul, samt en serie tempelkomplex, strödda över sluttningar som tillhör de bäst utvecklade i mundana, i ett annars "primitivt" område, vilket till stora delar beror på att det är centrum för Laspe-örten, mundanas överläget populäraste preventivmedel.
Lapse-te är både riskfritt, och fritt från sidoeffekter; dessutom är det ett bra botemedel mot migrän och muskelspänningar, vilket gör att Harmais som statsstat har kunnat se till att det undantagits från listan över Samorismens förbjudna gifter (Daakkyrkan är liberalare vad gäller droger än vad samorierna är).
Normalt sett används blomman i salvor, fruktkapseln är preventivörten/läkemedlet, medan stammen krossas till ett bittrare te, vilket är fosterdrivande, och i överskott orsakar anala blödningar och död inom sju timmar.
Lejonstatyn Al Haul är mundanas nollmeridian, för ickecirefalier; statyn är nästan trettio meter hög, över vattenytan, och dykare har bekräftat att dess tassar vilar på en stenplatå nästan tjugo meter under den. Statyn är karvad från en klippa eller ett berg, och den rimligaste förklaringen på dess skapelse är att den karvats under lågvatten.
Fantasifulla varianter av lejonet finns som skulpturer över hela staden, och säljs ofta till utlänningar i miniatyr, som souvenirer. Familjen Leijon, som regerar Soldarn, tog sitt namn efter statyn, vilken en medlem av familjen Sold besteg i samband med den Raunländska erövringen, och då konstaterade att huvudet innehöll en nedgång till en gravkammare, vilken bekräftades tillhöra den legendariske kung Harmais, från vilken staten och staden är uppkommen.
Harmais är i också ett centrum för utgrävningar av varor från den mystiska Rhodarioncivilisationen, vilken, av stenvarorna att döma, tycks ha sträckt sig från Ashaslättens pyramider, till norra övärlden. Det som gör Rhodarionstengods extraordinärt är för connoisseurer att det är så väldigt väldigt välgjort.
En typisk stenvas eller ett dryckeskärl från Rhodarion har en rundad botten, men står ändå perfekt. Ställs den på sned, reser den sig upp, under förutsättning att den inte är fullare än två tredjedelar. Detta innebär att stenväggarna är perfekt balanserade för att kontra handtagens tjocklek, något som Rhodarierna, trots mycket varierade former på glasen, lyckades uppnå utan de blyförstärkningar och magiska hjälpmedel som numera används för fuskrhodariskt gods.
Det som gör att Harmais är ett favoritcentrum för stengodsjägarna, är att stenen här är hård och därmed svårbearbetad. Rhodarionstengods är brukbart varän det återfinns (under rimliga förutsättningar), men man har ännu inte kunnat återproducera Porfyr- och granatarbetena från perioden. Detta innebär att Rhodariska artefakter från Harmais anses mer historiska än andra, vilket gör att de också blir högre status att föra med sig som gåvor till internationella bjudningar, visa upp, eller använda som festglas hemma. Inte sällan återfinns nya kärl en masse under tempelruiner eller gravar på öarna eller landsbyggden runt Harmais, vilket gör att hågade äventyrare ofta tar sig dit, trots risken med vildtrax eller slavjägare.
Stenvaserna själva är sällan lika välutsmyckade som de skulle varit i Rhodarion propre, men deras äkthet gör dem värdefullare.
Victoria Ubias Covar-Leviz personliga vapen, vilket inofficiellt används för den juridiskteologiska inriktning som Calamanuniversitetet är berömd för.
Klostret Calamanas gamla vapen, vilket övertagits av universitetet för sigill.
Nunnekontrollerat universitet och politiskteologisk skola hemmahörig i den Damariska daakkyrketraditionen, från universitetet i bergsområdet nordöst om Carzan. Grundades av juristen-abedessan Victoria Ubias Covar-Leviz, för c:a 250 år sedan, och har stadigt växt i popularitet sedan dess; numera är byn som klosteruniversitetet ligger i en småstad med egen pilgrimsmottagning, och en av de livligaste diplomatiska centra som finns i området.
Bidragande till populariteten som pilgrimsmål är att klosterakademin kontrollerar Urim-rustningen, som en gång tillhörde St. Uthar själv - denna rustning är en mäktig relik, som sätter bäraren i någon timmes direkt kontakt med DAAKs ande om bäraren träffas av solstrålar vid sommarsolståndets gryning. Denna komplicerade ritual är något av universitetets dragplåster, och människor tenderar att anmäla frågor att ställa till oraklet månader i förväg. Under ceremonin så tillåts aldrig officienten beröra marken - istället beströs den med förgyllda stavar, som kallas Tumimstavar. Ceremonins slut orsakar en grav depression hos officienten, och när ceremonin är över, låter hen sig för det mesta sakta förblödas över stavarna, för att snabbare återgå till DAAKs närvaro. Svaren som Urimbäraren hinner ge, skrivs in på de nu heliga stavarna, varefter de återsänds till ägaren av frågan. Att ha utvalts att få sin fråga besvarad, anses vara djupt hedrande, och Tumimstaven tenderar att ställas upp som ett statusföremål, och (eller) inkorporeras som element i en större maktsymbol.
Universitetets profil är radikal, och historicerande. Man fokuserar i hög grad på texter på originalspråk, och tillmäter i allmänhet texter från olika civiliserade kulturer lika värde, när de beskriver samma företeelse; även hedniska texter studeras, analyseras, och jämförs med Daaktrogna d:o.
Alla universitetets byggander ligger runt klosterkkyrkan, som är lika utsmyckad som en katedral. Byggnaderna förbinds av gårdar med sovceller där pilgrimer, gästande dignitärer och studenter i princip delar på utrymmena, medan doktorerna och nunnorna själva håller sitt liv i olika tornutrymmen i direktanslutning till kyrkokroppen. Detta gör att universitetets gårdar ofta är bråkiga platser, där fler än ett dråp har förekommit; dessutom är de öppna byggda så att de öppna mittgårdarna blir fruktansvärt kalla under vintermånaderna, vilket gör att de som har råd ofta inackorderar sig hos lokala familjer. Detta har i sin tur skapat en klass av ohemult rika lokala småbrukare, som utnyttjar sitt välstånd till att befästa sina hem, köpa egendom på den omgivande landsbyggden, eller helt enkelt skaffa sig skrytföremål. Detta orsakar ytterligare spänningar i staden, eftersom klostrets heliga regler stipulerar att alla personliga utsvävningar (såsom vulgaritet, slagsmål, lyx över status eller hazardspel) skall bestraffas strängt.
Den undervisning som bedrivs, bedrivs till stora delar i de sk. hallarna, bibliotek som donerats av olika mecenater, och som har sina egna professurer; där hålls debatter där de åhörande placeras i biblioteksrummet medan de undervisande debattörerna talar från bibliotekets högre våningar, eller från specialbyggda motstående predikstolar. Möjligheten att verifiera vad debattörerna påstår genom bibliotekets källor nyttjas flitigt, och det anses vara en stor nesa att påstå något som visar sig vara oriktigt. Varje hall är fokuserad på en mecenats intressen, och de är vanligen formgivna efter dessas egna hem.
Exempelvis är Thakal Pelen Oton Salnars hall inredd som ett lätt thalaskifierat sabriskt klosterbibliotek. Notera bordsbelysningen i form av demoniska aggregat. Salnarhallens forskning fokuseras i hög grad på historia och komparativ magisk teori.
Eftersom man arbetar så nära kontroversiella material, med en så kallsinnig metod, och med en sådan ständig genomströmning av pilgrimer, är det oundvikligt att man har hamnat under inkvisitionens vakande ögon. Detta, samman med byn Calamanas bråkiga och överlikvida tendenser, har medfört att man bedriver stora delar av sina debatter nattetid, och maskerade. Detta har i sin tur givit rykten om hemliga sällskap, vilket har skapat faktiska hemliga sällskap, vilka ibland har kunnat rekrytera sig hela vägen in bland universitetsadministrationen. Det enda som har räddat universitetet vid dessa tillfällen, är den prestige som de mer renläraiga professorerna har givit det.
Den genomsnittliga studenten vid Calamana, är en dotter till en köpmannafurste eller högadelsman, vars familj valt universitetet framför Lot, Carzan, Rangun eller Arginacus, eftersom det anses bättre att hon åtminstone i huvudsak studerar för kvinnor. Under sina sju-tio år på skolan, kommer hon att lära sig det mesta om olika kulturers juridiska traditioner, deras religioner, och de filosofiska spörsmålen som dessa medföljer. Hon kommer att möta ett par statsöverhuvuden, flera mästerfilosofer och retoriker, och delta i några av Daakkyrkans mest kontroversiella mysterier. Genom allt smygande kommer hon att lära sig intrigera, och hon kommer förmodligen att ha hamnat i ett antal farliga situationer på gårdarna, vilka hennes list kan vara det enda som klarade henne ur. För den händelse hon inte blir bortgift, rymmer med någon eller vinner en tjänst vid något hov, så kommer hon förmodligen att sluta som en hög person i Caalds hand, eller någon av nunneordnarna. Manliga studenter vid Calamana förekommer, och utgör ungefär en fjärdedel av klientelet, men dessa är av en annan karaktär. För det mesta har de redan vunnit sin doktorsring, och har lockats av universitetets unika skolbildning, eller dess breda bibliotek.
Skolbildningen som universitetet är känt för, fokuserar på de teologiska och juridiska konsekvenserna av schamanism, och diskuterar exempelvis frågor om vilka rättigheter en furste har över sina undersåtars själar (inga, enligt Calamanaskolan), och vilka rättigheter ett samfund har vid mission (totala om det rör sig om tidigare troende, annars inga, enligt Calamansakolan). Dessutom har man en hel del tankar om jurisprudens, byråkratisk systemsstyrning och mänsklig värdighet - alla dessa idéer cirkulerar kring skolans dominerande tanke: Att ett samhälle måste fungera för att kunna tjäna DAAK, och att allt som bidrar till att det fungerar är bra, medan det som försämrar dess funktion är dåligt.
Detta har fått en mängd konsekvenser, men kärndoktrinerna formulerades redan av Victoria, och är i allmänhet accepterade. Generellt sett kan man därför säga att Calamanautbildade är för ett stabilt myntväsende, mot handelsrestriktioner, för samvets-, rese- och yttrandefrihet (vilket anses öka det kollektiva trycket på samvetsgrant leverne), för absolut monarki (mot adelsväsende) - men en absolut monarki som begränsas av undersåtars ständiga rätt att göra uppror, för kollektivt ansvarstagande och kollektiva juridiska personer, och för permanenta diplomatiska relationer. Man är för kortare ekonomiska ansvarstaganden, och teknologisk utveckling och mot skuldslaveri. Skolan har gjort flera studier av samhällen under kristid, och menar att ingen under dessa tider har rätt att hålla enskild egendom, medan man å andra sidan menar att ingen under ickekristid har rätt att nyttja andras goda utan deras tillåtelse - vilket innebär att man är emot beskattning, och framförallt tiondeinsamling. En speciell företeelse i tankerörelsen, är att man antar att livet är en prövning, för att se vilka som under hårt tryck från obehagliga omständigheter har agerat i enlighet med DAAKs vilja, dvs. för sitt samhälles bästa. Denna doktrin har gjort skolan oerhört populär bland samma klass som under tidigare generationer läste Kitéerskolan från thalamur*, och det har i sin tur legitimerat skolan i det allmänna överklassmedvetandet.
Grundaren:
Victoria Ubias Covar-Leviz var en oäkta dotter till kejsarinnan Eldana av
Jimene-imperiet (ett kortvarigt rike som Eldana själv skapade, under ett
framgångsrikt krig mot först sin make och därefter sin släkt; Omfattade
nuvarande Carzan+Caal, och delar av Damarien, samt ett öbälte däremellan; riket föll samman efter
Eldanas död). Victorias far är okänd, i det att det finns tre
brödrakandidater Ubias Corvar-Leviz som anses ha kunnat vara troliga
fäder. Hon uppfostrades som en tronföljare, men tvangs, i de första faserna av inbördeskriget efter moderns död, av sin storebror att anta klostereder vid tretton års ålder. Detta utestängde henne från successionen; som kompensation gavs hennes kloster stora egendomar, vilka snabbt kom under Victorias direkta förvaltning. Hon valde att sätta upp ett konkurrerande universitet till akademin i Carzan, till vilken hon samlade teologer och jurister. Under skolans första femtio år, fungerade den som en inofficiell central för korrespondens mellan Daakkyrkan och olika hedniska grupper, vilket gav den en viss politisk makt; till denna tillkom under Victorias livstid av hennes egna politiska och sociala kontakter. Vid tiden för Victorias död, var universitetet ansett som en neutral juridisk medlare, och kallades bland annat in för att förhandla en gränstvist mellan Drunoc och Caserion.
Sedan Victorias död har universitetet som sådant varierat i faktisk makt. Den nuvarande ledaren, dr. Inna Voigore Teob, är en statssekreterare av Carzan, och har som sådan lyckats bringa viss makt till Universitet igen, bland annat genom hennes personliga nätverk och användande av tidigare alumner som informanter och samarbetspartners; annars är det mest en prestigefull mötesplats och en källa till akademisk expertis.
* Xenon no Kiteus förordade att kontroll över sina egna reaktioner var den
enda kontroll människor kunde utöva, och att den, om den förenades med
sensualism, var den enda möjligheten att själv göra sig till en gud
efter döden. Från detta härledde han en härskarmoral som i sin helhet
inkorporerats i bland andra Xinukulterna och Glutharierna. På grund av den självutvecklande doktrin som man härledde från Xenons tankar, vilka finns samlade i en serie kortare diktverk författade på gammeldanariska (sekel efter att språket dog), så blev hans skola populär både bland personer som hade riskyrken, och bland dem som hade råd och makt att läsa mycket. En speciell form av Kitéeism utvecklades till och med bland det tidiga Nermadas slavarméer, vilken tog över vissa mytologiska element från kulterna på Colland; samtidigt utvecklades den Kitéeiska romanslitteraturen, vilken blev populär som ett slags dekadent alternativ till de deklamerade riddardikterna i Thalamurs och Consabers hovkretsar. Dessa tar en filosofisk tanke, och låter en hjälte (vanligen en renhjärtad men grubblande riddare) leva sig igenom svårigheter och (välbeskrivna) sexuella eskapader, varunder hen reflekterar över sitt ställningstagande och vilka konsekvenser det har haft. Dikterna slutar nästan alltid med att huvudpersonen blir en vandöd, schaman, eller martyr - det är det sistnämnda utfallet som anses tragiskt - varefter hen förintas av någon annan renhjärtad hero med en ny tanke.
Under senare
sekel har Xenons doktriner blivit sedda som omoraliska, och tvingats
under jorden. Ingen känd kontakt förekommer mellan Kitéerskolan och Victoria Ubias eller hennes närmaste efterföljare, även om kända Kitéer senare har välkomnats som gästföreläsare vid Calamana; tvärt om har man en uttalad rivalitet med Kitéernas högsäte i Salaakademin, vilken framförallt handlar om en etisk konflikt kring det rätta subjektet för en morallära. Kitéerna är per definition individualistiska idealister, med något slags självutmanande antiutilitaristtänk i grunden, medan Calamanerna är för en gruppbaserad regel-utilitarism.